Friskt vågat – hälften vunnet

Vinden här i Pranburi kommer som på beställning – klockan 13 på eftermiddagen. Jonathan har suttit på möte hela dagen idag (online) och jag körde iväg med vespan helt själv i vänstertrafiken (så stolt!) och upptäckte stränderna. Jag fick vara nästan helt själv på vattnet av någon konstig anledning. Jag åkte tills vinden dog, hela tiden njöt jag och insöp känslan av att kitesurfa igen. Finns inget bättre. Friheten, solen i ögonen, närheten till det varma vattnet, hoppen som ännu ger susning i magen fast man gör dem om och om igen.

Som jag berättat råkade vi igen vara på samma ställe som KTA (kiteboarding tour Asia), och åkare samlas från hela världen för att tävla i kitesurfing. Det ordnas både freestyle och race-tävlingar, och jag funderar lite på att vara med i freestyle-klassen för kvinnor. Inte för att jag tror att jag kommer att få bra resultat jämfört med de andra duktiga åkarna, men för att vara med och se hur en tävling går till, för erfarenhet liksom. Fast å andra sidan skulle det vara jätteskönt att inte alls delta, utan bara titta på och slippa vara nervös. Men man borde väl ibland göra sånt som skrämmer en, och detta skulle väl vara en sån grej då.

Man brukar ju säga att man ska göra något som skrämmer en varje dag. Ofta blir ju resultatet att man klara mera än man tror och att man blir nöjdare med sig själv. Har du gjort något på sistone eller planerar att göra något som skrämmer dig? Friskt vågat – hälften vunnet! Om man inte deltar så missar man ju spektaklet, men deltar man har man ju iallafall varit med. (Den där sista meningen var nog ett dåligt påhitt av mig om du tyckte att den lät vrickad…)